Som jag hade dig förut, ännu en gång.
Hela tiden, cirkulerar du i min hjärna. Det enda som finns där, är i princip du.
Känslan av tomhet, är den värsta och att veta att vi aldrig mer någonsin
kommer prata med varandra, gör inte allt bättre.
Du har varit en helt underbar vän, i alla lägen. Ställt upp för mig oavsett och jag har försökt
göra detsamma för dig.
Men det räckte tydligen inte för dig,
Jag är falsk och det går inte att lita på mig, men varför?
Det har jag inte fått någon förklaring på och väntar på den även nu.
Hur svårt kan det vara att ge mig en förklaring till varför jag är falsk,
till varför du inte kan vara min vän längre?
Det gör så himla ont i mig, när jag vet att du är en så fin person egentligen och
när du beter dig på det här sättet, blir jag så jävla besviken.
Frågan är, om jag hade betett mig så här mot dig? Precis som du gör mot mig.
Skulle du någonsin förlåta mig då?
Det tror jag faktiskt inte,
Den dagen när du kommer och kryper på knä, när du står där själv igen vill jag bara
be dig dra åt helvete men jag vet att läget inte kommer vara så.
Jag älskade dig.
Kommentarer
Trackback
