Det är synd när hela ens värld rasar...
Först bråkar man med personer så om inte nämns i bloggen.. (personen)
Sen förstörs vänskap och hela livet pajar.
Jag känner att jag behöver någon att prata med, men det finns ingen längre..
Alla är upptagna med sina pojkvänner eller flickvänner, eller så existerar man inte längre i deras värld.
Det är sorgligt och väldigt skrämmande och det värsta är att det är sant.
Just nu vill jag bara lägga mig ner och dö, försvinna för gott...

---

Från och med idag skulle jag vara nyttig, börja träna.
Nu känner jag att, vad är det värt för? Varför ska jag behöva vara smal bara för att andra säger åt mig att vara det. Visst jag trivs inte med mig själv, men det är då fan inte någon annans problem. Låt mig vara så låter jag dig vara.  Nä nu ska jag sluta klaga, finns säkert någon som har det värre än mig.

Jag är hungrig och arg. hejdå