Pappa och conny fixade varmvattnet eftersom det inte funkade,

under tiden så låg jag och höll om indy så mycket som möjligt, tårarna rann...

Sedan gick jag upp för att sitta vid datorn och jag kanske hinner sitta där i 30 min.

Pappa kommer upp och säger "Matilda, jag måst be nån skjut a indy"

jag blev upprörd och tårarna rann ännu mer.

Indy stod ute på gården (knappt kunde stå) och spydde galla.

Det bara hängde ur munnen på henne.

Då gick jag ut till henne och grät och kramade henne, som aldrig förr.

Sedan torkade jag bort slemmet som hängde ur munnen på henne.

Där efter kämpade hon sig in till köket,

där drack hon lite vatten och pappa försökte få i henne vätskeersättning.

Men det gick trögt, hon la sig på golvet och sov med knappa andetag.

Jag och pappa bestämde oss för att väcka mamma eftersom hon hade jobbat natten innan.

Hon klev upp och bestämde sig för att ringa veterinären.

Dom hade lunch stängt mellan 12-1 så vi fick vänta.

Paniken blev en aning större och ja, vi visste inte vad vi skulle ta oss till.

Medan drack vi iallafall kaffe och försökte vara social med conny, trots att tårarna sprutade.

Mamma ringde igen och då var vi välkomna till Strömsund med indy.

De sa att antingen röntgar vi henne och ger henne medicin som kostar 2000 kr i månaden, eller så avlivar vi henne. Vi åkte dit med henne, jag och mamma. Vi grät hela vägen dit och 7 mil kändes som 1 mil, allt gick bara för fort. Indy satt och kollade ut ur bilfönstret och jag hoppades på att hon skulle klara sig.

Väl framme i strömsund lyfte vi ur indy ur bilen och hon stapplade sig in.

Inne hos veterinären är det en liten sån där gnäbbig hund, som bara skäller och är bitks.

Då säger den hundens "husse" att "akta dig, så du inte blir uppäten"...

det gjorde så ont i både mig och mamma att höra något sånt.

Såg han inte hur ledsna både jag och mamma var? Hur dåligt hunden mådde?

Idiot säger jag bara.

Jajja, sen fick vi gå in med henne i ett rum där vi beslutar oss för att avliva henne.

Det var bland det värsta jag någonsin har gjort och nu forsar tårarna på mig...

De gav henne en lugnande spruta och då låg jag och bakom henne och pussade på henne för jag visste att snart... var sista andetaget taget. Sen fick hon sprutan som skulle avliva henne typ och först sprack kärlet i första benet, så då tog hon andra och då fick hon bara in halva dosen sen slutade hjärtat slå.

Jag låg med henne tills hennes hjärta slutade slå, min älskade indy.

Vet inte vad jag ska ta mig till, hur ska jag klara mig utan min underbara hund?

så här satt hon i bilen hela vägen... finaste du♥